Sayonara Sweden
Hej!
Jag sitter i skivande stund PÅ RIKTIGT i soffan hemma hos Maki och Mats i Tamagawa, Tokyo. Att vara här känns helt overkligt. Jag är OTROLIGT jetlaggad efter resan och kämpar mot sömnen. Ögonen klipper och jag har sjuka svårigheter att skriva detta inlägg.
Jag tänkte berätta lite om min resa. Min älskade mamma väckte mig vid 06.30 så åt vi frukost tillsammans. Alltså jag, mamma och Axel. Mamma skjutsade oss till Arlanda och i bilen ringde jag och sa hejdå till min pappa. Väl på Arlanda så mådde jag illa, hade ont i magen och kände mig svimfärdig. Jag tror att det var en kombination av nervositet och ångest för att säga hejdå till mamma. Jag checkade in mina två väskor och fick sedan lite bråttom att gå igenom säkerhetskontrollen. När det var dags att säga hejdå till mamma och brorsan så började tårarna rinna hejdlöst. Usch, det var så himla jobbigt! Jag gick storbölandes igenom hela säkerhetskontrollen och genom hela terminal 5. Jag gick på toaletten och satt där och grät en stund. Jag gick till min gate och fortsatte gråta. Utanför min gate blev jag tröstad och klappad på axeln av en ryss som sa någonting jag inte förstod ett skit av på ryska. Det var gulligt av henne, he he.
När jag satte mig på planet så lugnade jag ner mig. Första flyget gick till Moskva och jag flög med Aeroflot (russian airlines). Ha ha, Aeroflot är nog det första bolag jag flugit med som inte hade en säkerhetsinformation innan starten. Alla som har flugit med mig vet om hur besatt jag är av säkerhetsinformationen, så där blev jag lite skraj. Jag satt bredvid en ryss som drack tomarjuice(!).... Det luktar sjukt äckligt.
Jag landade i Moskva klockan 16.00 rysk tid. Där hade jag 4 timmars dötid. Det fanns WIFI på flygplatsen så jag Skypade med Sofia ganska länge. Jag var även på Fridays och käkade. Note; ryska Fridays är inte alls som vanliga Fridays..... Mitt plan från Moskva till Tokyo var försenat så jag hade väldigt tråkigt där på flygplatsen.
På detta planet hamnade jag också bredvid en stor jäkla ryss som var med i ett större sällskap. Han började prata med mig (på ryska) och jag förklarade på engelska att jag inte förstod och frågade vad han ville. Mannen fortsatte prata på ryska så jag ignorerade honom. Ibland blir jag så trött på ryssar som ger sig ut och reser utan att kunna förstå eller göra sig förstådda på Engelska. Ryssen var i alla fall tyst sen.
Resan var på 9 timmar och man kunde kolla på film on demand. Thank GOD! Jag kollade på 3-4 filmer, åt lite konstig rysk mat, sov ett tag och sedan var det dags för landning. Det var helt underbart att landa i Tokyo. Det var ca 6 månader sedan jag var här så tiden går fort!... Jag gick igenom passkontrollen (som är ganska komplicerad här i Japan) och denna gången tog det ännu längre tid än vad det brukar göra eftersom jag gick in med ett studentvisum och inte ett turistvisum. På flygplatsen ordnades det ett japanskt ID-kort till mig också! Jag ska visa det i ett annat inlägg.
Mina väskor gled in utan problem och jag har bara packat med mig kläder och sådant så jag kunde gå förbi tullen utan att öppna väskorna. Sist jag kom hit hade jag massor utav havregryn och godis som skulle kollas och då tog det ett tag.
Jag tog snabbtåget (Narita Express) in till Musashi-kosugi stationen. Därifrån tog jag en taxi hem till Maki. Det bästa med taxibilar i Japan är att dörrarna öppnar sig själva, ha ha. Min chaufför var supergullig men han förstod inte ett enda ord på engelska och jag förstod knappt något av hans japanska heller. Som tur var hade jag Makis adress på en lapp som han fick ställa in på GPSen. Han försökte bjuda in till samtal två gånger men jag fick tyvärr svara på engelska att jag inte förstod. Han förstod inte, jag förstod inte. Pinsam tystnad. Jag svarade ibland med HAY, och ARIGATO. Det spöregnade i Tokyo när jag landade så jag tryckte in mina stora väskor längst fasaden och gick för att leta efter Makis granne Mrs. Takahashi-san. Maki hade lämnat en nyckel hos henne. Jag plingade på (vilket jag hoppades på var rätt dörr) och Takahashi-san var hemma och gav mig nyckeln. Riktigt trevlig dam.
Det var så fruktansvärt skönt att komma hem till Maki och Mats. Huset är så stort och tomt dock när familjen inte är hemma (de är på Hawaii fram till Lördag). Jag har i alla fall vilat på soffan (inte sovit), kollat lite på tv och sådär. Min plan var att gå till affären och handla lite men eftersom att himlen har öppnat sig så var jag inte så sugen på det. Jag hade tänkt gå och lägga mig inom en timme då jag har varit vaken i ca 30 timmar (förutom de 2-3 timmarna som jag sov på planet). Imorgon tänkte jag eventuellt åka in till stan. Eller bara ta en promenad runt här i Tamagawa. Jag stannar hos Maki och Mats tills de kommer hem. Har saknar dem mycket!
Jag hör av mig igen imorgon. Jag är så trött just nu att jag inte ens vet vad jag skriver, ha ha. Ha det bäst.
Mamma och jag påväg till Arlanda
XOXO
