En morgon på tunnelbanan.......

Tänkte ägna detta inlägg till att berätta lite om Japans kommunaltrafik i rusning.
Japans kommunaltrafik är hur bra som helst på alla sätt och vis. Tågen går hela tiden och det är så himla lätt att ta sig runt i Tokyo.
 
Det finns dock ett problem...... Man är inte riktigt ensam på tågen när man ska åka till skolan vid 08:00 på en vardagsmorgon. Ibland är det så mycket folk att personalen måste stå och trycka in människor i tågen bara så att dörrarna ska kunna stängas. Tokyo är alltså inte en stad för personer som har problem med närhet på det sättet.
 
Varje morgon när jag kliver på tåget i Shinkoiwa för att åka till skolan så är vagnen full, och då menar jag FULL. Då får man ta sats och trycka sig in med ryggen före. Det brukar alltid funka. Man kan inte alltid hålla i sig någonstans men eftersom att vagnen är så full så behövs inte riktigt det. Om man har duschat och gjort sig fräsch på morgonen så kan man räkna med att man inte är lika fräsch när man kliver av tåget 30 minuter senare då man antagligen är dränkt i sitt eget och andras svett.
 
Jag åker förbi 8 stationer på min rutt till skolan. De flesta stationer är ungefär lika populära. Några personer ska av och några personer ska på. Vissa dagar är det mer människor och andra dagar mindre. Men sen finns det en station som jag åker förbi varje morgon...... Akihabara. För alla er som känner till Tokyo så vet ni att detta är en otroligt välkänd och stor hållplats/station med mycket liv och rörelse. Säkert mer än 90 % av alla passagerare på tåget ska av på denna station. Inte jag. Därför gäller det att man står längst väggen och håller i sig jävligt ordentligt för annars så åker man av tåget.
 
Här i Japan så pickar man inte på axeln och säger "ursäkta" när man ska av tåget utan man köttar sig fram för kung och fosterland. Om 30 personer ska av samtidigt och man INTE håller i sig så är det som att vara i mitten av en lejonflock. Det har hänt mig 2 gånger att jag blivit utdragen hela vägen ut på perrongen och i panik fått försöka trycka mig in på tåget igen (då cirka 50 nya människor ska på tåget i Akihabara).
 
Har man klarat sig helskinnad förbi Akihabara så är resten av resan rätt lätt. Men det känns i kroppen efter en tur med tunnelbanan i Tokyos rusningstrafik, det kan jag lova.
 
Det "värsta" som har hänt mig än så länge var när min stora axelbandsväska fastnade mitt i mellan två personer som skulle gå av i Akihabara. Jag drogs med ut baklänges. En annan gång så fastnade mina hörlurar i en snubbes portfölj och även där fick jag följa efter honom tills de lossnade.
 
Sen finns det en sorters resenärer som jag hatar. Latmaskarna.
Det är inte ofta man lyckas få en sittplats så man måste vara okej med att stå upp i en ca 30 minuter. Då finns det folk som går in och ställer sig rygg i rygg med en, och sedan bara slappnar av och lutar sig mot din rygg som om de stod lutade mot en husvägg. Detta gör sjukt ont i din egen rygg, särskilt när det är en fullvuxen man som gör det. I morse när jag åkte till skolan så var det en jävel som denna som stod och lutade sig mot min rygg. Jag blir skitförbannad men det går ju inte att gå någon annanstans liksom.
Helt plötsligt så tvärnitar tåget och alla i vagnen som inte hållit i sig flyger ner på golvet i en stor jäkla hög. Inklusive mannen som lutade sig mot mig. Då blev jag glad.
 
DÄRFÖR är det bra att hålla i sig.
 
Sen finns det ett annat roligt fenomen med Japaner. Japaner sover ÖVERALLT.
När man går in i en tunnelbanevagn så ser man MINST 10 sovande Japaner. De sitter och sover, de sover på varandra, de sover ståendes. Så fort det finns en sekund över så lägger de huvudet på sned och sover.
Än så länge så har tre stycken Japaner somnat på mig.
 
Det finns så mycket mer som jag kan skriva om tågen i Tokyo. Jag älskar att åka tåg här, trots folkmassorna.
This is the city of my dreams!
XOXO

Asakusa + lunch med klassen i Lördags

Hello!
 
Jag ligger i mitt rum och kollar på Spirited away. Jag kan absolut ingenting om Japansk filmkultur och alla i min klass verkar sjukt insatta i anime och manga så jag ska försöka att komma i kapp och lära mig litegrann. Jag börjar med det mest kommersiella ;)
 
Idag så gick vi ett gäng och åt lunch tillsammans efter skolan. Min plan var att åka hem direkt när jag slutat och tvätta. Jag behövde även handla massor utav mat och grejer. Det spöregnade när klockan slog 12.40 så jag sket i att tvätta. Vi har inget torkrum här på guest houset utan man hänger kläderna på taket och det är inte så lätt när det spöregnar. Vi gick alltså därför för att käka lunch istället och tvättar imorgon. Efter det så promenerade vi runt ett tag och sedan åkte jag hem. Jag handlade massor utav mat på affären SEIYU.
 
När jag skulle in i tunnelbanan (tillsammans med en miljon andra människor) och skulle fälla ner mitt paraply så hade det gått sönder och gick inte att fälla ihop! Ha ha, tänk vilken panik man får när det kommer 1 miljon människor bakom en och man står vid spärrarna och kan inte fälla ihop sitt paraply.... Jag fick typ tackla mig ut och sedan bryta sönder stålpinnarna i själva paraplyet bara så jag skulle kunna slänga skiten. Det är svårt att förklara men det är så typiskt mig att hamna i såna ologiska situationer.
 
Här kommer lite bilder som jag har stulit från min klasskompis Dennis blogg
Den fina parken i Asakusa
Dennis vid templet
Jag med mina nya Gaga-brillor :)
Den här hunden vill jag ha! Mitt hjärta smälte när jag såg den
Bild från den Taiwanesiska restaurangen i Lördags (då jag var lagom pigg)
Bubble-tea med stor del av klassen. Även detta från i Lördags.
Kram på er.
XOXO

Konbanwa

God kväll.
 
Här i Japan är klockan 22:15. Jag är supertrött och ska snart gå och lägga mig. Jag ville bara berätta hur det gick för mig att laga japansk mat för första gången i mitt liv.
 
Jag mötte upp Japanskorna i köket klockan 16:00 och så hade vi en genomgång på vad vi skulle göra/laga (helt på japanska, förstod NOLL) och sedan var det liksom dags att börja laga mat. Med hjälp utav ett starkt fåtal ord som jag kunde förstå plus en hel del kroppsspråk så förstod jag vad jag skulle göra.
 
Jag lagade en slags "soba" vilket är en wokblandning med nudlar och en massa annat gott. Det var skitkul att lära sig lite. Än så länge så har jag inte lagat någonting annat än att koka ägg här i Japan så nu har jag faktiskt åtminstone 1 maträtt som jag kan göra.
 
Oftast när jag går in i mataffärer och tar tag i någonting så måste jag först 1) Försöka lista ut vad fa-an det är jag håller i. 2) Försöka lista ut hur fa-an man tillagar skiten.
 
Min soba var i alla fall högt uppskattad av folket och den tog helt slut, vilket jag tolkar som bra betyg. Vi var ju 6 tjejer som lagade mat tillsammans så det fanns en hel del mat att välja på.
Efter maten så fick vi nykomlingar presentera oss (helst på japanska, vilket gick lite knackigt) och sedan spelade vi bingo. Det fanns många priser och jag vann indisk curryblandning. Haha, det är typ del enda som jag verkligen aldrig skulle kunna äta men det var kul att vinna. Jag ska se om det finns någon annan här som gillar indisk mat.
 
Efter bingon så kände jag mig rätt slut och gick tillbaka till mitt rum. Jag ska försöka ta tag i läxan.
Vi hörs igen.
XOXO